Bilden på den skadade hunden
2012-01-03 @ 11:42:49
Bilden på den skadade hunden som delas friskt på Facebook nu..
En hund som fått nos och gom bortsprängt av smällare - därmed delas bilden på den stackars hunden för att få folk att skriva på en lista för att förbjuda smällare i Sverige.
Newsflash: Smällare är olagliga i Sverige sedan 1 januari 2002.
Hunden på bilden kommer inte ifrån Sverige. Djurplågeri förekommer i hela världen. Ett förbud mot smällare eller fyrverkerier i Sverige kommer knappast att skapa ett förbud mot smällare eller fyrverkerier i övriga världen.
Att sitta och fläska sig på Facebook och tro att man räddar världen genom att skriva på en lista är en piss i Mississippi. UT och GÖR någonting. "Men jag har i alla fall gjort något, mer än vad du gör!". Nej.
En hund som fått nos och gom bortsprängt av smällare - därmed delas bilden på den stackars hunden för att få folk att skriva på en lista för att förbjuda smällare i Sverige.
Newsflash: Smällare är olagliga i Sverige sedan 1 januari 2002.
Hunden på bilden kommer inte ifrån Sverige. Djurplågeri förekommer i hela världen. Ett förbud mot smällare eller fyrverkerier i Sverige kommer knappast att skapa ett förbud mot smällare eller fyrverkerier i övriga världen.
Att sitta och fläska sig på Facebook och tro att man räddar världen genom att skriva på en lista är en piss i Mississippi. UT och GÖR någonting. "Men jag har i alla fall gjort något, mer än vad du gör!". Nej.
Världen finns inte på Facebook. Det du gör är att länka en bild på en sargad hund som de flesta vettiga människor inte vill se eller få uppkört i ansiktet. Det handlar inte om att "blunda för verkligheten". Det är du som är blind om du tror att du är den enda som vet om att djurplågeri förekommer.
Jag kan gärna förbjuda fyrverkerier, det gör inte mig någonting. Raketer och smällare kommer fortsätta att importeras eller göras hemma. Vilka är ÄNNU farligare än de som finns i dagsläget.
Det är inga barnfamiljer som bestämmer sig för att köra in en raket i munnen på deras familjehund, utan personerna som gör sådana här saker är de som kommer att göra sina egna smällare, alternativt importera dem.
Således är ett förbud emot raketer föga intressant. Men visst, förbjud fyrverkerier, jag nöjer mig med Khom Loys, de var fina och stämningsfulla.
En man band fast sin hund bakom sin bil, med vilja, och körde tills att hunden avled. Ska vi förbjuda bilar?
Finns mängder med djur och barn, människor överlag, som är rädda för bilar.
En person hetsar sin hund till att bli en kamphund och hunden biter ett barn. Ska vi förbjuda hundägare?
Logiken i det hela är så urbota dum.
Jag minns för något år sedan på Facebook - "byt din profilbild till det här för att stoppa barnmisshandel"... Va..?
HUR ska en profilbild stoppa barnmisshandel?
Och HUR ska en lista på internet stoppa djurplågeri världen över?
Jag kan gärna förbjuda fyrverkerier, det gör inte mig någonting. Raketer och smällare kommer fortsätta att importeras eller göras hemma. Vilka är ÄNNU farligare än de som finns i dagsläget.
Det är inga barnfamiljer som bestämmer sig för att köra in en raket i munnen på deras familjehund, utan personerna som gör sådana här saker är de som kommer att göra sina egna smällare, alternativt importera dem.
Således är ett förbud emot raketer föga intressant. Men visst, förbjud fyrverkerier, jag nöjer mig med Khom Loys, de var fina och stämningsfulla.
En man band fast sin hund bakom sin bil, med vilja, och körde tills att hunden avled. Ska vi förbjuda bilar?
Finns mängder med djur och barn, människor överlag, som är rädda för bilar.
En person hetsar sin hund till att bli en kamphund och hunden biter ett barn. Ska vi förbjuda hundägare?
Logiken i det hela är så urbota dum.
Jag minns för något år sedan på Facebook - "byt din profilbild till det här för att stoppa barnmisshandel"... Va..?
HUR ska en profilbild stoppa barnmisshandel?
Och HUR ska en lista på internet stoppa djurplågeri världen över?
Note to self:
2012-01-01 @ 22:58:26
Erika, sluta använda ordet "dock".
Använder det alldeles för ofta. Vet dock inte om jag använder det i dess rätta syfte och mening? Tycker dock att det passar bra i de flesta meningar. Dock dock dock.
Använder det alldeles för ofta. Vet dock inte om jag använder det i dess rätta syfte och mening? Tycker dock att det passar bra i de flesta meningar. Dock dock dock.
Djurgårdens IF
2011-06-23 @ 13:50:52
Fick en idé om att jag skulle skriva om Djurgårdens IF.
Alla som känner mig vet att DIF är mitt lag. Tror inte det går att undgå med mina DIF-tatueringar på underarmarna.
Men varför DIF? Då måste vi backa bandet till 15 januari 1988. Dagen då jag föddes.
Min pappa var Djurgårdare. Man kan väl säga att det var han som valde färgerna åt mig. Sen dagen jag föddes har jag varit trogen DIF. I födelsepresent fick jag ett halsband med Djurgårdsemblemet på. Jag har kvar det än idag.
Pappa har berättat att en av de första meningarna jag lärde mig att säga var "Det finns bara en Kenta Nilsson!".
Har så många minnen ifrån DIF, pappa och uppväxten till att bli den supporter jag är idag.
Jag minns ett år, säsongen 97/98, Djurgården i final mot Färjestad. Pappa och jag kollade på varenda finalmatch. Jag minns så väl när Djurgården förlorade SM-titeln. Pappa var helt förstörd, grät och var förbannad.
Jag tröstade honom, kramade och sa att jag också var ledsen.
Jag minns även min första ishockeymatch som pappa tog med mig på. Det var i Jönköping emot HV71. DIF vann och jag vet att jag kände mig jättemallig av att stå där mitt ibland alla andra supportrar som hoppade och sjöng.
Kände mig som största rebellen när jag tyst tyst sjöng med i "Kari Takko är homosexuell". Haha!
När jag var 10 år och gick i skolan, så skulle vi en dag ha bild. För det första så är det inte lätt att vara Djurgårdare i Jönköping där alla håller på HV71, för det andra är det inte lätt att vara Djurgårdare när man är 10 år, tjej och inte kan stå upp emot allas glåpord.
Men i alla fall, på bilden, så ville jag måla ett lejon med Djurgårdströjan på sig, för att ge till pappa.
Nästan direkt så börjar killarna att retas och säga elaka saker. Jag blev så ledsen att jag slängde ner tavlan i bordet, fortfarande våt av målarfärgen, och sprang till toaletten och grät.
Där och då så kände jag att jag verkligen inte ville vara Djurgårdare längre. I alla fall inte berätta det för någon.
Fröken kom och tröstade mig och sa att jag skulle stå upp och inte lyssna på de andra som var dumma.
Sen den dagen har jag aldrig ens tänkt tanken på att byta lag.
Jag minns pappas och mina resor till Stockholm, Globen, malligheten, energin, lukten av hockeyrink, känslan av samhörighet, glädjen, sorgen, tårarna, skratten, kärleken, ljudet av en fotboll som blir sparkad på.
När jag var 17 så började jag åka på egna matcher. Gick med i JK-syd. Järnkaminerna Sektion Syd. Djurgårdens supporterklubb.
De flesta killar. Men jag hörde hemma där. Vi var ett.
18 år och jag skaffar min första tatuering. Ett 10cm stort Djurgårdsmärke på insidan av underarmen.
18,5 år och jag skaffar ytterligare ett Djurgårdsmärke, fast på andra armen. Jag fyller även på båda tatueringarna med årtalen för alla SM-guld i hockey och fotboll.
23 år, idag, och jag är fortfarande stolt över mina tatueringar, jag bär fortfarande Djurgårdens färger.
Alltid, oavsett, för evigt Djurgården.
Alla som känner mig vet att DIF är mitt lag. Tror inte det går att undgå med mina DIF-tatueringar på underarmarna.
Men varför DIF? Då måste vi backa bandet till 15 januari 1988. Dagen då jag föddes.
Min pappa var Djurgårdare. Man kan väl säga att det var han som valde färgerna åt mig. Sen dagen jag föddes har jag varit trogen DIF. I födelsepresent fick jag ett halsband med Djurgårdsemblemet på. Jag har kvar det än idag.
Pappa har berättat att en av de första meningarna jag lärde mig att säga var "Det finns bara en Kenta Nilsson!".
Har så många minnen ifrån DIF, pappa och uppväxten till att bli den supporter jag är idag.
Jag minns ett år, säsongen 97/98, Djurgården i final mot Färjestad. Pappa och jag kollade på varenda finalmatch. Jag minns så väl när Djurgården förlorade SM-titeln. Pappa var helt förstörd, grät och var förbannad.
Jag tröstade honom, kramade och sa att jag också var ledsen.
Jag minns även min första ishockeymatch som pappa tog med mig på. Det var i Jönköping emot HV71. DIF vann och jag vet att jag kände mig jättemallig av att stå där mitt ibland alla andra supportrar som hoppade och sjöng.
Kände mig som största rebellen när jag tyst tyst sjöng med i "Kari Takko är homosexuell". Haha!
När jag var 10 år och gick i skolan, så skulle vi en dag ha bild. För det första så är det inte lätt att vara Djurgårdare i Jönköping där alla håller på HV71, för det andra är det inte lätt att vara Djurgårdare när man är 10 år, tjej och inte kan stå upp emot allas glåpord.
Men i alla fall, på bilden, så ville jag måla ett lejon med Djurgårdströjan på sig, för att ge till pappa.
Nästan direkt så börjar killarna att retas och säga elaka saker. Jag blev så ledsen att jag slängde ner tavlan i bordet, fortfarande våt av målarfärgen, och sprang till toaletten och grät.
Där och då så kände jag att jag verkligen inte ville vara Djurgårdare längre. I alla fall inte berätta det för någon.
Fröken kom och tröstade mig och sa att jag skulle stå upp och inte lyssna på de andra som var dumma.
Sen den dagen har jag aldrig ens tänkt tanken på att byta lag.
Jag minns pappas och mina resor till Stockholm, Globen, malligheten, energin, lukten av hockeyrink, känslan av samhörighet, glädjen, sorgen, tårarna, skratten, kärleken, ljudet av en fotboll som blir sparkad på.
När jag var 17 så började jag åka på egna matcher. Gick med i JK-syd. Järnkaminerna Sektion Syd. Djurgårdens supporterklubb.
De flesta killar. Men jag hörde hemma där. Vi var ett.
18 år och jag skaffar min första tatuering. Ett 10cm stort Djurgårdsmärke på insidan av underarmen.
18,5 år och jag skaffar ytterligare ett Djurgårdsmärke, fast på andra armen. Jag fyller även på båda tatueringarna med årtalen för alla SM-guld i hockey och fotboll.
23 år, idag, och jag är fortfarande stolt över mina tatueringar, jag bär fortfarande Djurgårdens färger.
Alltid, oavsett, för evigt Djurgården.
Jag som 1-2åring, spelar hockey på vardagsrumsgolvet.
18 år, jag och DW, också Djurgårdare. Vi åkte
på många matcher ihop. Stockholm, Linköping, Jönköping, Halmstad,
Kalmar.
på många matcher ihop. Stockholm, Linköping, Jönköping, Halmstad,
Kalmar.
Cirkus
2011-05-21 @ 18:42:14
Jag blev medbjuden på cirkus idag. Jag tackade nej.
Den sociala biten lockar mig inte för tillfället. Inte heller att betala 200 spänn för att sitta på en hård träbänk och känna lukten av sega popcorn och slibbig sockervadd. Eller de hundratals barn som springer runt framför mig för att ADHD-skrika i mitt öra eller "råka" tappa sin mjukglass på mig.
Det lockar heller inte att se ett gäng alkoholister från något öststatsland tortera utrotningshotade djur.
I think it's safe to say att jag inte är ett fan av cirkusar.
BRB, ska låtsas som att jag har ett liv.
Den sociala biten lockar mig inte för tillfället. Inte heller att betala 200 spänn för att sitta på en hård träbänk och känna lukten av sega popcorn och slibbig sockervadd. Eller de hundratals barn som springer runt framför mig för att ADHD-skrika i mitt öra eller "råka" tappa sin mjukglass på mig.
Det lockar heller inte att se ett gäng alkoholister från något öststatsland tortera utrotningshotade djur.
I think it's safe to say att jag inte är ett fan av cirkusar.
BRB, ska låtsas som att jag har ett liv.
